SCA är en från början amerikansk förening och dess fullständiga namn är ”The Society for Creative Anachronism”. På svenska kallas föreningen för ”SKA” som står för ”Sällskapet för kreativ anakronism”.
SCA är en internationell organisation dedikerad att återskapa och forska om de "ljusa delarna av medeltiden" och lämnar därmed pest, svält, klasskillnader och liknande i historiens mörker. Alla som deltar vid evenemangen anses vara av nobel börd och det är snarare riddarromantiken som återskapas än den faktiska medeltiden. Över hela världen har föreningen over 30.000 medlemmar och sysslar med olika hantverk, dans, kämpalek, matlagning, fäktning, sömnad, evenemang ... Eller i princip vad som helst under perioden som man är intresserad av. Det rör sig inte om lajv (levande rollspel, interaktiv teater) även trots det att man antar ett alter ego, en s.k. persona, men det är ingen roll man spelar. Folk är sig själva. Vår värld är inom föreningen uppdelad i 19 kungadömen. Styret är feodalt. Sverige kallas Nordmark och tillhör kungadömet Drachenwald.
Inom föreningen träffas många som i vilken förening som helst i olika lokalföreningar där man tränar, studerar och sysslar med olika hantverk. På olika s.k. event eller evenemang försöker man skapa en tidstypisk miljö i vilket man lämnar vardagen bakom sig. På event använder man sig av sin persona, har på sig tidstypiska kläder och deltar i diverse olika aktiviteter. Under evenemangen försöker man skapa en illusion av att befinna sig i en annan tid och därför försöker man undvika att ta med sig saker och problem från den moderna världen. Detta är även en av de största anledningarna till varför Nordmark sällan syns på medeltidsmarknader och liknande.
Föreningen är ideell och själva strukturen är som vilken annan förening som helst. D.v.s. medlemskap, årsmötet och en styrelse vald av medlemmarna. Men i den andra delen av Nordmark, den som riktar sig mot upprätthållandet och skapandet av illusionen där ser det lite annorlunda ut. I den delen av verksamheten är olika ansvarsområden uppdelade på ämbeten. Det finns t ex ett ämbete för främjandet av konst och hantverk, det finns ett ämbete för kämpalek, ett för fäktning, ett för att vägleda nya medlemmar, ett för ekonomi osv. Oftast är dessa ämbetsmän synonyma med personer som har liknande funktioner i den traditionella föreningsdelen t ex kassören som kallas skattmästare i illusionen.
(Från Nordmarks hemsida med viss språkputs)
Kämpalek så som den utförs i SKA är en unik kampsport med historisk förebild. Män och kvinnor möts med full kontakt i icke koreograferad strid. Tack vare att vapnen är konstruerade av rotting (ungefär som massiv bambu) och krav på säker rustning så kan kämparna mötas utan risk för skada. Få kampsporter eller historiskt återskapande kamptekniker kan matcha den intensitet som upplevs i SCA: s kämpalek. Näst efter säkerhet är ärlighet och ära den viktigaste aspekten av vår kämpalek. Träffsystemet bygger på att kämparna själva avgör vilka träffar som är avgörande. Segern tas aldrig, utan ges snarare av en kämpe som erkänner sin motståndares färdighet. I denna strid blir rättvisa och tillit nyckelord, då vi litar på de inblandades integritet för att komma fram till en vinnare.
Rustningarna är tillverkade efter historiska förebilder. Materialen är många, metall, läder och plast (moderna material skall dock döljas). Oavsett vad man väljer att porträttera - normand, saxare, viking, saracen, landsknekt eller annan typ av soldat, väpnare eller riddare så möts alla på samma slagfält och i samma torneringslist. Rottingen används för att konstruera alla tänkbara typer av vapen (svärd, yxor, spjut, klubbor, pålyxor, tvåhandssvärd) av kämparna. Istället för att brytas rakt av och lämna en vass brottyta knäcks rotting längs med sina fibrer, vilket gör det till ett tåligt och säkert material att bygga vapen av. När man böjar träna så är det alltid med svärd och sköld, men många brukar snabbt gå vidare och prova andra vapenformer.
De flesta av grupperna i Nordmark har aktiva kämpar som tränar regelbundet och åker på evenemang för att delta i torneringar, träningar och krig. Torneringarna är ofta storslagna händelser med banér, härolder och stor publik. Torneringarna kan bl a vara hyllningar till kämparnas damer/herrar (män och kvinnor strider mot varandra på lika villkor), för att fira en händelse eller för att avgöra vilka som skall styra Furstendömet Nordmark. Formaten varierar i allt från begränsade vapenformer, till trippel elimineringar och alla möter alla. Utöver torneringarna arrangeras ett par gånger varje år gruppstrider, meléer eller krig. Dessa kan utkämpas i en torneringslist efter historiska manualer likt Rene d'Anjous Behourdium eller som regelrätta "krig" i vilka två arméer drabbar samman. I Nordmark är det största krigs-evenemanget Dubbelkriget som utkämpas i maj varje år i Skåne. Det brukar dra till sig ett hundratal kämpar. I USA är det största kriget Pennsic med tusentals kämpar på varje sida.
(Från Nordmarks hemsida med viss språkputs)
Under i princip hela den tidsperiod som återskapas i Nordmark användes bågskytte i en eller flera former. Om det så var för jakt, i krig eller sport så fanns det under medeltiden flera innovativa och skickliga bågskyttar.
Bågskytte kom att spela en avgörande roll i flera stora slag (som Agingourt och under 100 år kriget) och många medeltida kulturer satte stor tillit till bågkyttarnas skicklighet vid kampanjer, inte minst de nomadiska stammarna som kom till Europa från Asien.
I Nordmark skiljer vi tydligt mellan två olika typer av bågskytte, stridsbågskytte och tavelskytte. Tavelskyttet återskapar det klassiska bågskyttet med antingen lång- eller recurvebågar som motsvarar sina historiska förebilder. Pilarna är tillverkade av träskaft med naturliga fjädrar. Tavelskyttet sker endast mot icke-levande mål och är en vanligt förekommande aktivitet vid Nordmarks evenemang, då det även äger rum bågskyttetävlingar i vilka skyttar kan jämföra sig med varandra om de så önskar. Formerna för tävlingarna varierar i allt från duellskytte till tematiserade banor och traditionellt tavelskytte på olika avstånd.
I stridsbågskyttet blandas bågskyttar med kämpar i skyddande rustningar. Bågskyttarna deltar i kämparnas gruppstrider och tack vare speciella pilar kan de utan att skada deltagarna skjuta på levande mål. Stridsbågskyttet ger ytterligare en dimension till stridsupplevelsen som kämpe.
(Från Nordmarks hemsida med viss språkputs)
Fäktning i Nordmark skiljer sig mycket från kämpaleken i tung rustning. Här är man lätt rustad med fäktjacka under tidstypiska kläder. Som skydd för ansiktet bär fäktarna ofta moderna fäktmasker, även om allt fler historiska fäkthjälmar blir vanliga.
Fäktningen sker med antingen lätta moderna klingor (florett eller värja) eller med mer historiskt korrekta klingor (schläger). Teknikerna som används med de senare är ofta hämtade ur historiska fäktmanualer som Digrassis eller George Silvers.
Skillnaderna mellan renässansfäktning och modern sportfäktning är ganska stora. De mest uppenbara är avsaknaden av en pist, vilket gör att fäktarna kan röra sig fritt och avsaknaden av ett automatiserat träffsystem. Precis som i den tyngre kämppaleken är det fäktarna själva som avgör vilka träffar som är avgörande. Det medför att utövarna är bundna vid samma moraliska och höviska ideal som de tunga kämparna. Utöver stötar tillåter även reglerna skärande tekniker och en stor variation av vapenformer så som två klingor, värja + dolk eller värja och mantel.
På i princip alla evenemang i Nordmark förekommer det fäktning. Antingen i formen av traditionella torneringar eller som gruppstrider/meléer. För att få delta i fäktningen krävs det att man genomgår ett auktoriseringstest i vilket man uppvisar kännedom om regler och att man kan delta säkert i olika situationer.
I Europa har en akademi, Drachenwald Academy of Defence, bildats för främjandet av fäktkonsten i Nordmark, Drachenwald och SCA.
Läs mer om Nordmark här.
Sidan använder ej cookies | Ses bäst i Internet Explorer eller Mozilla Firefox med upplösningen 1024x768