Kungariket Drachenwalds
regler för historisk fäktning
Översatt 9:e april 2008
Översatt av Grim Raske med stöd av Thomas Langland, Eirik Hårfager och Fardäng Skvaldre. Översättningen är gjord för att öka förståelsen av reglerna
och i möjligaste mån ge en så korrekt bild av dessa som möjligt. Vid tveksamheter hur regler ska tolkas så ska tolkning göras utifrån den engelska och
inte den svenska utgåvan. Översättningen är baserad på de regler som fastställdes 8:e juni 2007.
Detta är de grundläggande regler och standarder som gäller för historisk fäktning i Drachenwald. Alla fäktare och marskar i Drachenwald skall känna till dessa regler.
Dessa regler är till för att främja säkerheten inom historisk fäktning. Trots det kan reglerna, oavsett hur klara och tydliga de är, inte ersätta sunt förnuft, gott omdöme och omtanke för deltagarna. Om frågor uppstår hur man ska använda dessa regler, välj den tolkning som ger största möjliga säkerhet för alla deltagarna.
Grundregler
1. Allmän information
A. Historisk fäktning ska utföras i enlighet med ”Rules of the Lists and Conventions of Combat of the SCA”, ”Drachenwald Rapier Marshals Handbook of the SCA, Inc.”, dessa regler och alla ytterliggare regler som gäller i Drachenwald.
B. Alla fäktare skall, innan deras utrustning används, försäkra sig om att den är säker, funktionsduglig och har blivit inspekterad av en marsk som är auktoriserad på att inspektera fäktutrustning.
C. Vid evenemang med deltagare från flera kungariken, vid alla kungarikens turneringar, skall gästfäktare uppfylla minimikravet för skyddsutrustning inom SCA, men följa alla regler för vapen som finns i det kungariket som håller turneringen.
D. Om inte annat står skrivet i kungarikeslagen, så representeras kronorna på ”fältet” i alla ärende rörande historisk fäktning först av kungarikets marsk (Earl Marshal), sen kungarikets fäktmarsk och sedan genom delegering vanliga marskar i kungariket.
E. Det finns tre former av historisk fäktning vilka alla kräver separata auktoriseringar. Alla dessa former är tillåtna i Drachenwald.
Dessa former är:
Förutom där det specifikt nämns, gäller reglerna alla dessa tre former av historisk fäktning. En av de stora skillnaderna är de tillåtna klingorna vilka är specificerade i bilaga 5.
2. Uppträdande på fältet
A. Alla fäktare skall följa anvisningarna från den ansvarige marsken, eller tas bort från fältet och vara föremål för vidare disciplinära åtgärder.
B. Meningsskiljaktigheter med den ansvarige marsken skall lösas genom de etablerade vägarna som finns beskrivna i ”Marshallate Procedures of the SCA, Inc”.
C. Varje fäktare ska hela tiden behålla kontroll över sitt humör och beteende. På samma sätt ska fäktaren alltid ha kontroll över sin kropp.
D. Att stöta eller slå en motståndare med överdriven kraft eller med avsikt att skada är inte tillåtet.
E. När utropet ”HOLD” hörs ska all fäktning upphöra omedelbart. Fäktaren skall stanna upp och stå helt still, med undantag för nödvändiga defensiva rörelser, titta efter omedelbara faror i sin närhet, och sedan inta en ”icke aggressiv ställning” med vapnen riktade bort från alla motståndare.
F. Beteende som är störande för fäktningen, som till exempel att konstant ignorera träffar, avsiktligt missbruk av regler (som att ropa HOLD när helst man är pressad), eller liknande är förbjudet.
3. Användning av vapen och parerobjekt
A. Giltiga träffar är följande:
i. Stöt: stötar med spetsen av klingan
För hugg- och stötfäktning är det rekommenderat att extra uppmärksamhet ägnas åt att stötarna har rätt kalibrering, med tanke på att den extra styvhet som vissa av de godkända klingtyperna har och, i början, ovanan att gå mellan huggavstånd och stötavstånd.
ii. Skott: genom att avlossa en projektil så att den träffar motståndaren på ett för vapentypen avsett sätt.
iii. Skär med eggen: (endast för lätta och tunga klingor), att förflytta klingans egg på motståndaren genom att antingen dra eller skjuta den i ett sammanhängande skär på minst 20cm.
iv. Skär med spetsen: (endast för lätta och tunga klingor), placera klingspetsen på, och sedan dra eller trycka den över, motståndaren i ett sammanhängande skär på minst 20cm.
v. Hugg: (endast för hugg- och stötfäktning) hugg- och stötfäktning är avsett att vara en närmare efterliknelse av historisk fäktning, därmed tillåts endast hugg som har en slagverkan och inte skär.
Skär räknas inte som giltiga träffar i hugg- och stötfäktning i Drachenwald. Undantag görs för skär i halsen eller mot en hand som håller i den skärande klingan. Skär, med egg eller spets, kan också godkännas vid andra situationer där deltagarna är överens om att skäret skulle resultera i en invalidiserande skada om det hade utförts med ett skarpt vapen, t.ex. där klingan är i kontakt med en sårbar kroppsdel och huden är sträckt mot bladet.
Studier av historiska manualer och nutida experiment indikerar att skär skulle vara otillräckligt för att sätta motståndaren ur stridbart skick och finns inte med i kända texter om fäktning från vår tidsperiod. Skär i lätt och tung fäktning är för att simulera riktiga hugg, där reglerna inte tillåter dem.
Hugg måste alltid levereras med tillräcklig kontroll så att motståndaren inte skadas men ändå med tillräcklig kraft för att räknas som en godkänd träff. Slaget behöver inte var en kraftfull träff så länge att den känns och är utförd på ett sätt som är godkänt för ett hugg. Som skada räknas en träff som stoppar motståndaren från att kunna slåss, även tillfälligt.
vi. Simulerad ansiktsattack: (endast för hugg- och stötfäktning) I hugg- och stötfäktning, får en simulerad attack mot en motståndares mask göras med näve, svärdsknappen eller annat lämpligt hårt objekt. Sådana attacker får inte innebära riktig fysisk kontakt. De får indikeras med gester och muntliga uttryck (t.ex. vifta svärdsknappen framför ögonen på motståndaren och säga ”rapp, rapp, rapp!”).
B. Huggande slag är inte tillåtna fäktning med lätta och tunga klingor. Snabba cirkulära rörelser (som exempelvis moulinets) får användas för att placera vapnet så att man kan utföra de skär som är godkända för dessa fäktformer.
C. Parerobjekt får användas för att flytta, avleda eller låsa motståndarens vapen eller parerobjekt, så länge det inte utgör en fara för fäktarna.
D. Att slå en motståndare med någon del av vapnen eller parerobjekten som inte är godkänt för detta är förbjudet.
4. Att ta träffar
A. Vid bedömning av träffar, utgår man från att alla fäktare bär en, för tidsperioden, normal civil dräkt utan skydd i form av rustning.
B. Turneringar kan hållas där man definierar delar av kroppen som om den har rustning, och till vilken nivå den skyddar, så länge alla deltagarna är medvetna om dessa speciella förhållanden innan striden startar.
C. I historisk fäktning, räknas träffar som de hade gjorts med riktiga blad, med extremt vass egg och spets. En träff som skulle ha penetrerat huden skall räknas som en godkänd träff. (Obs. i lätt och tung fäktning räknas det som att skär når upp till denna standard). Alla attacker som träffar masken, hjälm eller halsskydd skall räknas som om de träffade hud. Varje stöt som innebär att spetsen på bladet börjar orsaka ett tryck på motståndaren genom tyg, mot halsskydd, mask eller hjälm (inte en oplanerad beröring utan början på en stöt) skall ses som en godkänd träff.
D. En godkänd träff mot:
skall räknas som oskadliggörande, och medför att fäktaren inte kan fortsätta slåss.
E. En godkänd träff mot armen betyder att armen blir obrukbar. En godkänd träff mot handen medför att handen är obrukbar. Om handen är obrukbar måste den hållas knuten, men armen kan användas till att parera med.
F. En godkänd träff mot foten eller benet gör benet obrukbart.
i. För lätt och tung fäktning, så måste fäktaren då sätta sig ner, eller sitta på knä med knäna fullt böjda. Att resa sig upp från knästående är inte tillåtet, på grund av realism. Att stå på ett ben eller att hoppa omkring är inte tillåtet, inte heller är det tillåtet att kasta sig framåt från knästående så att man kommer ur balans eller att göra någon annan rörelse som får fäktaren att tappa kontrollen över sin kropp.
ii. För hugg- och stötfäktning räknas en godkänd träff mot fot eller ben som oskadliggörande och medför att fäktaren inte kan fortsätta slåss.
G. Pareringar får göras med vapen, parerobjekt, hand eller annan del av kroppen. På ett vapen får endast klingan pareras av handen. Handen får inte användas för att trycka undan, greppa eller slå en motståndare eller att parera hans arm. Tillfällig kontakt mellan motståndarna är tillåten så länge inget greppande, avsiktliga slag eller annat farligt beteende sker.
Det är tillåtet att trycka undan eller greppa ett parerobjekt, dock, som vid greppande av klingor, är en längre tids brottande över det greppade parerobjektet tillräckligt skäl för att ropa ”hold” och tvinga fram att parerobjektet släpps. En tidsperiod på mer än 5 sekunder kan anses som en längre tids brottande.
H.
i. I hugg- och stötfäktning, är det tillåtet att greppa klingan istället för att parera den.
ii. I tung fäktning, är det tillåtet att greppa klingan som en extra regel, om båda fäktarna innan matchen kommer överens om detta och informerar marsken.
iii. Att greppa klingan är inte tillåtet i lätt fäktning.
Om den greppade klingan rör sig eller snurrar i den greppande handen, räknas den greppande handen som obrukbar. Grepptekniker skall endast användas för att låsa en klinga, inte för att böja eller att rycka den ur motståndarens grepp. En längre tids brottande över den greppade klingan är tillräckligt skäl för att ropa ”hold” och tvinga fram att klingan släpps. En tidsperiod på mer än 5 sekunder kan anses som en längre tids brottande.
I. Skulle en lem eller mjukt parerobjekt komma i kontakt med kroppen och samtidigt träffas av en godkänd stöt, så anses även den delen av kroppen ha träffats.
J. Om en godkänd träff görs före eller samtidigt som något som skulle stoppa striden (att ”HOLD” ropas, fäktaren själv ”dödas”, osv.) så skall träffen räknas. Om attacken sker efter hold, den dödande träffen eller annan händelse så skall den inte räknas.
Vapen och parerobjekt
1. Vassa spetsar, kanter eller hörn är inte tillåtet någonstans på utrustningen.
2. All utrustning måste vara säkra och tåla att användas för fäktning.
3. Utrustning som kan bryta av en klinga eller skada annan utrustning är inte tillåten.
A. Lätt fäktning tillåter inte utrustning som har små hårda öppningar som är stora nog att släppa igenom en korrekt gjord spets på en klinga (t.ex. små hål i en parerskål, små öppningar i ett korg-/bygelfäste eller en design som har skarpa vinklar där ett blad lätt skulle kunna fastna och böjas). Handbygel räknas som säker för användning i lätt fäktning.
4. Klingor:
A. Klingor ska specificeras för vilken form av fäktning som de är tillåtna. Denna lista finns i bilaga 5. Vissa blad kan användas för mer än en fäktningsform, därför är det viktigt att fäktarna är medvetna om vilken form som gäller för varje match.
B. Alla måste följa följande:
i. Alla svärds- eller dolkklingor tillåtna i en given fäktform får användas mot andra klingor i den fäktformen, men INTE mot klingor för en annan fäktform. Kom ihåg att en del klingor är tillåtna för mer än en form och därför kan användas mot ett större antal andra klingor. Vapnen måste följa alla reglerna som gäller för klingor i den fäktformen.
ii. Endast vapen listade i bilaga 5 – ”Klingtyper och vedertaget bruk” är tillåtna. Fäktare eller marskar som önskar göra undantag från detta måste begära undantag från ”Deputy Society Marshal for Rapier Combat” och varje fall kommer hanteras individuellt.
iii. Stålklingor får inte ändras genom slipning, sågning, värmebehandling, slag eller andra behandlingar som påtagligt skulle kunna påverka deras härdning, flexibilitet eller hållbarhet. Normal stridspåverkan och vapenvård bryter inte mot dess regler. Undantag är:
iv. Alla stålklingor måste vara rimligt böjliga. Helt styva parerdolkar i stål (enbart avsedda för parader) t.ex. de som görs från förkortade klingor är inte tillåtna.
v. Alla klingspetsar måste täckas av gummi, plast eller läder.
vi. Klingor som har brott, skarpa böjar eller sprickor får inte användas. Stålblad som får dessa problem kan inte repareras utan måste tas ur bruk. Klingor för lätt fäktning eller dolkar med s-formade böjar får inte användas om de inte går att räta ut.
vii. Vapen får ha handskydd som koppar, bygelfäste eller parerstång och handbygel. Ändarna på parerstången måste vara trubbiga. I samtliga fall får parerstängerna inte vara längre än totalt 30.5 cm (12 inches).
viii. Ortopediska (eller pistol-) grepp får inte användas om inte fäktaren av medicinska skäl, med stöd av dokumentation från sjukvården, är tvungen att använda dessa. Som ett minimum måste fäktaren som vill använda dessa grepp kontakta den lokala marsken och visa honom ett brev från sjukvården som beskriver de detaljer som medför att användning av denna typ av grepp är tillrådligt. Sådana undantag måste tas med i marskrapporteringen.
5. Parerobjekt:
A. Hårda parerobjekt ska göras från hårda lätta material, som är tåliga mot brott och inte splittras. Obs: Det maximala avståndet kant till kant över en sköld är 51 cm (20 inches) om inte annat föreskrivs i ett specifikt fäktscenario.
B. Mjuka parerobjekt som en mantel får göras av tyg, skumgummi, läder eller andra liknande material. De får tyngas ner med mjukt material som rep eller rullat tyg men inte med hårda material, eller med så tungt material att parerobjektet förvandlas till ett vapen i sig.
C. Objekt som ofta orsakar att motståndarens vapen eller utrustning snärjs, med eller utan avsikt, är inte tillåtna.
D. Offensiva sköldar ska räknas som icke-standard objekt. Dessa måste godkännas individuellt vid varje tillfälle, enligt de regler som finns i varje kungarike. En motståndare har rätt att neka att möta ett icke-standard objekt utan att förlora matchen. Offensiva sköldar måste göras av mjuka flexibla material som t.ex. tyg, tejp och skumgummi.
6. Projektilvapen
A. Användning av projektilvapen är förbjudet i en turneringslist (en mot en), eller i alla situationer där det inte går att skilja åskådarna från en möjlig projektilbana med ett avstånd som är längre än vapnens räckvidd.
B. Kastvapen, bågar eller fingerade skjutvapen (som gummibandspistoler) får användas i en fältstrid om den ansvarige marsken godkänner detta innan striden, de nödvändiga auktorisationerna finns och utrustningen har blivit godkänd enligt de regler som finns för projektilvapen.
C. Kastvapen ska göras av mjuka flexibla material som t.ex. tyg, tejp och skumgummi och måste godkännas av den ansvarige marsken på individuell basis.
Skyddsutrustning
1. I ordningsföljd från minst till mest skyddande
A. Slittåligt material: Material som står emot normala stridssituationer (som att hakas fast av en obruten klinga) utan att rivas sönder. Exempel inkluderar, men är inte begränsat till:
Nylonstrumpor eller skjortor av glest bomullstyg är exempel på icke accepterade material.
B. Punkteringståligt material: Alla tyg eller kombinationer av tyg som förutsägbart kan motstå att punkteras av en bruten klinga. Exempel inkluderar, men är inte begränsat till:
Kevlar är inte ett acceptabelt material, eftersom den försämras snabbt. Dessa material behöver endast testas om marsken anser det nödvändigt; alla andra material måste testas första gången utrustningen används eller om ingen närvarande marsk vet att utrustningen har testats. (Se vidare bilaga 1 för standarder när det gäller att testa tyg.)
C. Hårt material: punkteringståligt material som inte nämnvärt flexar, delar på sig eller deformeras av ett tryck motsvarande 12 Kg, av en standard masktestare för fäktning, upprepade gånger mot samma punkt. Exempel på hårda material är:
2. Följande är SCAs regler för skyddsutrustning. Kungariken som har hårdare regler skall väga fördelarna av bättre skydd mot riskerna av värmeslag, utmatning och slaganfall på grund av tyngre och mer rörelsebegränsande utrustning.
A. Huvud och nacke:
i. Framsidan och toppen av huvudet måste vara täckt av hårt material till under käklinjen och bakom öronen. En standard 12 kg fäktmask möter dessa krav. Om de är byggda enligt dessa regler är fäkthjälmar också acceptabla.
ii. Ansikte måste täckas av ett nät som tål 12 kg (som en standard fäktmask) eller perforerad metall. Sådan metall får inte ha hål större än 3 mm (1/8”) i diameter, med ett minimum avstånd på 5 mm (3/16”) mellan hålens centrum och skall också möta kravet på hårt material.
iii. Masken och hjälmen måste vara säkrad på fäktaren, så att den inte enkelt kan tas av eller slås av under fäktning. Kombinationen av en bra passform och metalltungan i en vanlig fäktmask räcker INTE ensamt för att masken ska sitta säkert. Till exempel det elastiska bandet som oftast sitter på en vanlig fäktmask räcker normalt sett.
iv. Både fäktmasker och fäkthjälmar ska, när de inspekteras, nå upp till de krav som ställs på material, regler för täckning av ansiktet och skall inte visa några tecken på att de kan gå sönder (t.ex. rost som orsakar försvagning, bucklor eller andra defekter som kan fä nätet att dela på sig, skadade svetspunkter m.m.). Om det finns tvivel om kvalitén på nätet till en vanlig fäktmask, så ska den testas med en vanlig (kommersiell) 12 kg masktestare. Marsken som gör testen skall vara tränad i att använda testaren. Kungarikets fäktmarsk kan välja att utse personer som får utföras dessa tester.
v. Resten av huvudet och halsen måste täckas av åtminstone punkteringståligt material.
vi. För tung fäktning och hugg- och stötfäktning behövs extra skydd för halsen. Den ska bestå av hårt material som täcker hela halsen och skall under sig ha antingen ett punkteringståligt material (som en huva) eller 6 mm vaddering, t.ex. liggunderlag eller motsvarande. Halskotorna skall också täckas av hårt material, t.ex. genom en kombination av halsskydd, hjälm och eller inlägg i huva.
vii. För hugg- och stötfäktning måste bakhuvudet också skyddas av hårt material tillräckligt för att skydda mot hugg.
B. Kroppen och andra delar som räknas som dödande vid träff
i. Hela bålen (bröstkorg, rygg, mage, skrev, sidan upp till och inkluderande armhålan) måste täckas av punkteringståligt material. Kvinnliga fäktare bör tänka på att deras bröst är ett primärt träffområde och det är därför starkt rekommenderat att ha ytterliggare skydd för dessa. Ett hårt bröstskydd är rekommenderat, men krävs inte.
ii. Ett minimum av acceptabelt skydd för armhålan ges av en triangel utgående från axelsömnen, täckande den undre delen av armen, en tredjedel av distansen till fäktarens armbåge.
iii. Manliga fäktare måste täcka skrevet med ett skydd av hårt material. Ventilationshål stora nog att släppa igenom en bruten klinga måste täckas från utsidan med åtminstone punkteringståligt material. Kvinnliga fäktare måste skydda skrevet med minst punkteringståligt material.
iv. I hugg och stötfäktning är det rekommenderat att ha ytterligare skydd (hårt eller vaddering) för att täcka bålen, speciellt över nyckelbenen t.ex. en vadderad doublet eller liknande kläder.
C. Armar och ben
i. Händerna ska skyddas av handskar gjorda av slittåligt material, som överlappar manschetten eller motsvarande. Fötter ska skyddas av stövlar, skor eller sandaler som består av minst slittåligt material.
ii. Slittåligt material krävs på ärmar (med undantag för armhålan enligt ovan), ben och andra områden som inte direkt har beskrivits i reglerna.
iii. Ingen bar hud får synas. Det måste vara tillräckligt överlapp mellan olika delar av de skyddande kläderna så att minimikravet för varje kroppsdel hela tiden möts oavsett fäktarens position eller rörelser.
iv. För hugg- och stötfäktning måste armbågar skyddas av sportskydd eller motsvarande material. Vapenhand (och handled) måste skyddas av ett bygelfäste, handskar eller annan konstruktion av hårt material eller tillräckligt vadderat material för att skydda handen och handledsbenen från huggskador.
Knäskydd, skenbenskydd, vristskydd eller kraftiga stövlar och underarmsskenor är rekommenderat.
Angelägenheter för marskande i historisk fäktning
1. Marskar:
i. Fäktmarskar är inte underställda regionala marskar för kämpalek (Knight Marshals) utan har en egen organisation.
ii. Marskar skall vara speciellt tränade och godkända för historisk fäktning. Marskar och lokala marskar skall bli godkända av den regionala marsken. Regionala marskar skall vara godkända av kungarikets fäktmarsk som är utsedd av kronorna.
iii. Marskar ska kunna Drachenwalds fäktregler och är ansvariga för att upprätthålla dessa.
iv. Marskar ska följa de anvisningar som finns i ”Drachenwald Marshals Handbook” och ”Drachenwald Rapier Marshals Handbook”.
Ytterligare ett godkännande krävs för att marska hugg- och stötfäktning. Endast dessa marskar får organisera eller vara huvudansvariga för hugg- och stötfäktning som går utöver vanlig träning vid evenemang. Hugg- och stötfäktningsmatcher får marskas av en marsk som är auktoriserad i hugg- och stötfäktning, de behöver inte var godkända marskar för hugg- och stötfäktning (detta medför att även om det bara finns en godkänd marsk för hugg- och stötfäktning på evenemang kan han eller hon fortfarande delta i en turnering medan en annan marsk, auktoriserad i hugg- och stötfäktning, marskar matchen). Endast en godkänd hugg- och stötfäktningsmarsk får auktorisera fäktare i hugg- och stötfäktning. De som vill bli godkända marskar för hugg- och stötfäktning ska kontakta kungarikets underfäktmarsk för hugg- och stötfäktning, som kan ge ut godkännande.
Det förväntas att marskar med tiden kommer att lära sig reglerna och utförandet av alla fäktformer. Det är avsett att efter den första inkörningsperioden för hugg- och stötfäktning, alla marskar kommer att vara tillräckligt vana vid hugg- och stötfäktning att de på ett säkert sett kan övervaka den. Därför ska det separata godkännandet för att marska hugg- och stötfäktning ses som temporärt och är föremål för översyn av kungarikets fäktmarsk och kungarikets underfäktmarsk för hugg- och stötfäktning årligen från publiceringsdatumet för dessa regler och vid andra tillfällen som de finner lämpliga.
2. Auktoriseringar: Kompetens inom andra former av SCA stridsformer betyder inte automatiskt kompetens inom fäktning. Skilda godkännanden och auktoriseringar i historiskfäktning krävs. Fäktauktorisationer skall utföras av en marsk som observerar och en marsk som fäktas med den person som försöker auktorisera. Marsken som fäktas mot kandidaten måste vara auktoriserad i den vapenkombination som auktoriseringen gäller.
För hugg- och stötfäktning måste en av de auktoriserande marskarna vara en godkänd marsk för hugg- och stötfäktning.
En omauktorisering krävs för att uppdatera en tidigare sidesword-auktorisering till en hugg- och stötfäktningsauktorisering. Detta kan endast göras av en godkänd marsk för hugg- och stötfäktning. Det behöver inte vara lika formellt som en nyauktorisering men måste innehålla fäktning i full hastighet. Marsken för hugg- och stötfäktning kan ensam fäktas med kandidaten om det är acceptabelt för båda. Omauktoriseringen måste inkludera en muntlig test på reglerna för hugg- och stötfäktning, eftersom de har ändrats från dem som gällde för kungarikets sidesword-program.
Om kandidaten är missnöjd med resultatet av en informell omauktorisering kan han begära en formell auktorisering enligt gällande regler för hugg- och stötfäktning utan påverkan från den tidigare omauktoriseringen (dvs. den nya auktoriseringen gäller oavsett vad som hände under den informella omauktoriseringen).
3. Inspektion av utrustning: Innan början av en turnering eller gruppstrid skall en marsk inspektera all utrustning (rustning, vapen och parerobjekt) hos alla fäktare som ska delta. Det är en tjänst för fäktarna för att säkerhetsställa att fäktningen sker under så säkra förhållande som möjligt. Detta ändrar inte det faktum att varje fäktare är ansvarig för säkerheten hos sin egen utrustning och för sitt uppförande.
4. Att marska en match: All turneringsmatcher skall ha åtminstone en fäktmarsk närvarande. Ytterligare en marsk eller blivande marsk (marshal in training) är starkt rekommenderat. Marsken som överser en match har sista ordet när det gäller en fäktares uppförande under matchen.
i. Innan start eller omstart av en match ska marsken be om och få ett verbalt svar att fäktarna är redo innan han startar matchen.
ii. Vid slutet efter varje match, skall marsken fråga alla deltagarna om de accepterar resultatet innan härold tillkallas. Om en fäktare motsätter sig resultatet så måste detta lösas innan de lämnar listen. Att lämna listen räknas som att resultatet har accepterats.
iii. Under en match ska marsk ägna extra uppmärksamhet åt följande situationer:
(a) Marskar och fäktare skall vara extra uppmärksamma brutna klingor och tappade spetsar.
(b) Överdrivet hårda träffar: Strid inom SCA utsätter alltid deltagarna för en viss risk. Detta betyder dock inte att fäktarna inte behöver ha kontroll över sin teknik. Om en fäktare gör en stöt eller ett hugg som tvingar motståndaren att lämna striden på grund av en riktig skada (även om den endast tillfälligt sätter motståndaren ur stridbart skick), ska den ansvarige marsken ta till lämpliga åtgärder för att förhindra att detta händer igen.
(c) Mantlar: När mantlar används skal ”HOLD” ropas om manteln snärjer in sig i någon av deltagarna eller i något av vapnen så att vapnet i fråga inte kan dras undan. ”HOLD” behöver inte ropas om manteln endast är nära ansiktet, parerar ett vapen, är lätt draperat över eller tynger ner en klinga.
(d) Greppande av klinga: Att greppa en klinga är tillåtet i hugg- och stötfäktning och som ett valfritt tillägg i tung fäktning. När en klinga har greppats av en motståndare ska ”HOLD” ropas om fäktarna brottas om kontroll över klingan.
iv. Möjligheterna att upprätthålla dessa regler:
(a) Marskar kan utfärda en varning för sådant beteende som, slag och hugg (i lätt eller tung fäktning), att träffa med överdriven kraft eller att inte ta träffar.
(b) Marskar kan utfärda en reprimand för beteende som fortsatta slag och hugg (i lätt eller tungfäktning), hårda träffar, att inte ta träffar efter att en varning utfärdats, att inte lyda marsken eller att förlora humöret i listen. Reprimander skall formellt rapporteras till den ansvarige marsken som i sin tur skickar rapporten vidare upp i marskordningen. En fäktare får fortsätta att fäktas efter en första reprimand.
(c) Om en reprimand visar sig otillräckligt kan en fäktare tas bort från den pågående matchen. En rapport ska ges till den ansvarige marsken, som skall rapportera detta vidare enligt den vanliga rapporteringsvägen.
(d) Om även detta visar sig otillräckligt eller om det rör sig om allvarligt brott mot fäktreglerna, regler från kungarikets marsk (Earl Marshal) eller standarderna för säker och ärlig fäktning, kan fäktaren tas bort från all fäktning för resten av dagen eller för hela evenemanget.
(e) Mer detaljer, inklusive detaljer för andra straff som prövotid, avstängning och borttagande av auktoriseringar står beskrivet i ”Rapier Marshals Handbook”.
5. Gruppstrider (meléer): Gruppstrider innebär speciella utmaningar för alla som deltar. SCAs normer är beskrivna nedan:
A. I gruppstrider är alla fäktare engagerade med alla motståndare från det att striden startas (marsken säger ”lägg an”).
B. Fäktare får attackera motståndaren med alla tillåtna attacker om de är inom 180 graders vinkel från motståndarens framsida. En fäktare som närmar sig en motståndare bakifrån ska inte attackera förrän att han befinner sig inom detta område. En fäktare får aldrig avsiktligt attackera någon bakifrån.
C. Att döda någon bakifrån är tillåtet om detta har meddelats i förväg. SCA regler för att döda någon bakifrån i en gruppstrid ska följas: Om ett gruppstridsscenario tillåter att döda någon bakifrån, görs detta genom att fäktaren lägger sin klinga på motståndarens axel, så att minst en tredjedel av klingan är framför motståndaren, samtidigt som han tydligt säger ”Du är död, min herre” (eller annan kort, artig fras) med en kraftig stämma. Att sträcka sig framför halsen är förbjudet. Motståndaren ska ses som ”död” från samma ögonblick klingan rör vid axeln och han ska inte försöka snurra bort eller ducka undan.
i. Om att döda någon bakifrån inte är tillåtet i en given gruppstrid, anses det som missbruk av regler och hindrande beteende om en fäktare ignorerar en annan fäktare bakom sig eller kontinuerligt förflyttar sig så han har sin rygg mot motståndaren (och därmed stoppar dem från att attackera).
ii. Det är tillåtet att använda dolkar för att döda någon bakifrån, men omsorg måste visas så att man inte av misstag slår till eller träffar motståndaren med klingan, parerstång eller liknande.
D. I speciella scenarier för gruppstrider (t.ex. bro eller stadsslag), kan den ansvarige marsken lägga till de ytterliggare restriktioner som anses nödvändigt.
E. Gruppstrider är inte tillåtet för hugg- och stötfäktning.
7. Periodiskt testande av fäktutrustning: Kungariken ska kräva att all utrustning har formellt testats (inklusive tyg och masktester) åtminstone en gång vart annat år. Uppfyllelse av detta krav ligger på den enskilde fäktaren. All utrustning kan testas om det finns osäkerhet om utrustningen har tappat sin skyddande förmåga p.g.a. ålder, förslitning eller andra skäl. Se bilaga 1 för test standarder.
8. Oförutsedda situationer: Skulle en situation uppstå som inte specifikt täcks av SCA:s eller kungarikets fäktregler, ska marsken inte automatiskt anta att situationen är förbjuden eller olämplig. Kom alltid ihåg: Oavsett hur tydliga och korrekta reglerna är kan de inte ersätta sunt förnuft, gott omdöme och omtanke för deltagarna.
Kvalifikationer för auktorisering :
A. Friskrivningsblankett: Alla fäktare måste ha en godkänd Friskrivningsblankett för att fäkta eller auktorisera på en tillställning som hålls av SCA Inc. Hos tillställningar som hålls av till SCA Inc. anslutna organisationer kan den ansvariga organisationen ställa liknande krav.
B. Minderåriga: Den minsta tillåtna åldern för att delta i fäktning, inklusive träning och auktoriseringar, är 18, förutom i de länderna som tillåter yngre deltagare. Den yngsta tillåtna åldern får aldrig underskrida 14, detaljer över för närvarande tillåtna åldrar i olika länder listas i bilaga 6. Under SCA Inc. jurisdiktion är tillåtandet att sänka minimiåldern givet först efter det att jurisdikt råd som stöder detta har skickats in till kungarikets marsk (Earl Marshal), under jurisdiktion av en till SCA Inc. ansluten organisation har den organisationen ansvaret för att ta reda på de juridiska bestämmelserna och därefter informera kungarikets marsk (Earl Marshal) om minimiålder.
När fäktare som är under landets myndighetsålder deltar i träning och auktorisationer, ska kungarikets fäktmarsk eller hans representanter försäkra sig om att den omyndiges föräldrar eller förmyndare har sett fäktning, är medveten om de risker som finns i denna kampsport, och har skrivit under ett dokument som uttryckligen säger det ovanstående.
C. Fäktaren ska känna till reglerna och rustningskraven för fäktning i Drachenwald.
D. Fäktaren ska, ur marskens perspektiv, inte utgöra någon betydande risk för skador antingen för sig själv eller för sina motståndare.
E. Fäktaren kan beskriva och demonstrera några defensiva rörelser (ett minimum av två olika typer av parader).
G. En fäktare som auktoriserar i en klingtyp kan också använda den klingtypen för alla vapenformer auktoriserade med andra klingtyper och vice versa. Ett undantag utgör användandet av två svärd (som också kallas ”case”). På grund av skillnaden i vikt måste fäktaren auktorisera separat i tunga och lätta klingor.
H. Vapenformer (Obs: förkortningarna används på auktoriseringskorten)
1. Lätta fäktklingor (F/E) – fäktaren får använda en ensam lätt fäktklinga med alla andra vapenformer han är auktoriserad i oavsett klingtyp (utom SR2)
2. Tunga fäktklingor (Slgr) - fäktaren får använda en ensam tung fäktklinga med alla andra vapenformer han är auktoriserad i oavsett klingtyp (utom R2)
3. Hugg och stötfäktning (C&T) - fäktaren får använda en ensam hugg och stött fäktklinga med alla andra vapenformer han är auktoriserad i oavsett klingtyp (utom R2)
4. Två lätta fäktklingor (R2) – denna form består av två lätta fäktklingor.
5. Två tunga fäktklingor (SR2) – denna form består av två tunga fäktklingor.
6. Fäktsvärd och hårt parerobjekt (Rr) - denna form består av ett fäktsvärd och ett hårt parerobjekt som t.ex. bucklare, svärdsskida, mugg m.m.
7. Fäktsvärd och dolk (Rd) - denna form består av ett fäktsvärd och dolk. Den tillåter även att man använder en dolk ensamt eller tillsammans med en annan dolk.
8. Fäktsvärd och mjukt parerobjekt (Rnr) - denna form består av ett fäktsvärd och ett mjukt parerobjekt som t.ex. mantel eller hatt.
Bilagor kan hittas i en eller flera separata dokument. Dessa är:
Bilaga 1 – Test standarder för SCA (Testing Standards For SCA)
Bilaga 2 – Förfarande för experiment i historisk fäktning (Procedures For Experimentation In Period Fencing)
Bilaga 3 – Förfarande för att bygga en dropptestare (Procedures For Creation Of A Drop Tester)
Bilaga 4 – Förfarande för att använda en dropptestare (Procedures For Use Of A Drop Tester)
Bilaga 5 – Klingtyper och vedertaget bruk (Blade Types And Conventions)
Bilaga 6 – Variationer i tillåten fäktålder i Drachenwald (Variations in Age to Fence in Drachenwald)
Bilaga 7 – Termer och definitioner (Terms and Definitions)
Uppdaterad 8:e juni 2007
Sidan använder ej cookies | Ses bäst i Internet Explorer eller Mozilla Firefox med upplösningen 1024x768